Valet 2010 blev en katastrof för svensk arbetarrörelse. Rörelsens två partier, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, gjorde dåliga val – för Socialdemokraterna det sämsta valet sedan den allmänna rösträttens införande. En månad efter riksdagsvalet tillsatte Vänsterpartiet en Framtidskommission med uppdraget att “formulera målsättningar och strategier för partiets roll, inriktning och organisatoriska utveckling de kommande tio åren”. Efter 15 månaders arbete är Framtidskommissionens arbete avslutat. Det vi lämnar ifrån oss till partistyrelsen är, förutom ett förslag på strategidokument som partistyrelsen efter behandling överlämnat till kongressen, en rapport med rekommendationer på hur Vänsterpartiet ska bygga en starkare organisation och formulera en skarpare politik, skriver ledamöterna i Vänsterpartiets Framtidskommission.
En bred och öppen process
Framtidskommissionens arbete har från allra första början varit inriktat på öppenhet. Lärdomar från liknande processer har visat att diskussioner i slutna rum och på avstånd från resten av partiet resulterar i beslut svåra att genomföra på grund av att de inte känns igen av partiets medlemmar. Framtidskommissionen fick uppdraget att skapa en samlad bild av läget i Vänsterpartiet, 12 år efter framgångsvalet 1998 följt av ett antal misslyckade valrörelser och en stagnerad opinionsutveckling. Det enda sättet att uppnå detta var att vända oss till partiets medlemmar och fråga vilka problem de dagligen stöter på i sitt politiska arbete och vilka lösningar de ser på dessa problem. Den process som vi påbörjade i mitten av oktober 2010 och som är nu är avslutad är på många sätt unik i Vänsterpartiets historia.
Sju regionala konferenser med över 400 deltagare arrangerades under våren 2011. Utöver dokumentation av diskussioner på konferenserna, insamlades närmare 400 enkäter från konferensdeltagarna. Enkäter skickades ut till nya och avförda medlemmar samt anställda på olika nivåer i partiet. Djupintervjuer genomfördes med ledande partiföreträdare. Framtidskommissionens ledamöter har besökt över 60 partiarrangemang och slutligen har kommissionen samlat in omkring 500 förslag från medlemmar och andra utanför Vänsterpartiet. All denna information har på olika sätt använts i Framtidskommissionens arbete.
Framtidskommissionen har också haft ambitionen att starta en bred debatt om Vänsterpartiets framtid. Här på kommissionens blogg har ett 30-tal debattartiklar skrivna av skribenter i och utanför partiet publicerats. Framtidskommissionen har också lyft debatten om partiets framtid i andra medier.
Rekommendationer till den kongressvalda ledningen
Framtidskommissionen har överlämnat rekommendationer till Vänsterpartiets högsta kongressvalda ledning, partistyrelsen. Många av våra rekommendationer kan genomföras inom en snar framtid medan andra kräver ett längre arbete. Kommissionens utgångspunkt har dock varit att det är partistyrelsen som ska utarbeta detaljerade former för vilka projekt som ska förverkligas och hur de ska drivas på olika nivåer inom partiet.
Framtidskommissionen har också överlåtit en rad frågor till partistyrelsen. Två exempel är den framtida organisationen för de två kanslierna (partikansliet och riksdagskansliet) samt arbetet med kravet på sex timmars arbetsdag. Partistyrelsen tillsatte tidigt efter valet 2010 en arbetsgrupp med uppdraget att undersöka en omorganisation av kanslierna. Framtidskommissionen har haft regelbundna kontakter och samtal med arbetsgruppen, men i övrigt inte inkluderat omorganisation i arbetet med vår slutrapport. Under kongressperioden har partistyrelsen tillsatt en arbetsgrupp för att på ett mer medvetet sätt lyfta kravet på sex timmars arbetsdag. Detta har föranlett kommissionen att inte prioritera frågan i vår slutrapport.
Slutrapporten: Inte bara politik, inte bara organisation
Framtidskommissionens slutrapport har två fokusområden: politik och organisation. Sammanfattningsvis ger vårt insamlade underlag vid handen att Vänsterpartiets medlemmar i regel är nöjda med de senaste årens politiska inriktning – på vissa områden efterlyses utveckling av strategier och delmål för politiken – medan det finns en djupt rotad kritik mot hur partiets interna organisation fungerar.
Från ord till handling
Framtidens Vänsterparti måste bli bättre på att identifiera och prioritera de politiska frågor som är av strategisk vikt för en samhällsförändring i feministisk och socialistisk riktning. Vi ser att när Vänsterpartiets samtliga nivåer fokuserar på en specifik fråga, exempelvis det aktuella kravet på stopp på privata vinster inom välfärden, lyckas vi flytta den politiska debatten i rätt riktning. Framtidens Vänsterparti måste på ett mycket mer medvetet sätt prioritera och fokusera politiken. Det innebär inte att vi fortsättningsvis kommer att sakna politik på övriga politiska områden utan att vi själva måste äga makten över vilka frågor som ska förknippas med oss som parti.
Det handlar också om att en radikal vänsterkraft måste våga sticka ut från den i allmänhetens ögon gråa massa av politiska partier som samtliga tillsynes upprepar en och samma mantra. Vänsterpartiet måste tydliggöra skillnaden mellan vår politik för utbyggd välfärd och högerns prat om välfärdens kärna. När Vänsterpartiet formulerar krav för att flytta fram kvinnors positioner i samhället måste det framgå att vi utgår från en analys som inte bottnar i individuella lösningar utan på nedbrytning av de samhällsstrukturer som håller tillbaka kvinnor. Detsamma gäller vår miljöpolitik.
Ett sätt att sticka ut är att till skillnad från andra partier inte bara prata politik utan att gå från ord till handling – framtidens Vänsterparti måste i större utsträckning göra politik av viktiga krav. Det handlar inte om att ta över ansvaret för verksamheter som vi anser att samhället ska tillhandahålla, utan att visa att människors organisering kan förändra samhället och att förändringar inte behöver vara detsamma som försämringar.
I vår slutrapport har vi valt att fokusera på fyra huvudområden (ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik, feministisk politik samt miljöpolitik) som vi menar Vänsterpartiet bör prioritera de närmaste tio åren. Det är områden där Vänsterpartiet står för en unik politik och ett unikt budskap eller om områden där vi redan har lyckats etablera oss som en referenspunkt.
Många har efterlyst mera av politiska analyser i Framtidskommissionens slutrapport. Här är det på sin plats att hänvisa till de fyra delrapporter som återfinns i slutrapporten. Rapporterna analyserar Vänsterpartiets nuvarande politik samt de aktuella strategiska utmaningarna inom respektive område baserade på rådande styrkeförhållanden i svensk politik. Nu är det upp till den nyvalda partistyrelsen att utifrån dessa delrapporter staka ut färdriktningen för Vänsterpartiets politikutveckling.
Politisk förändring omöjlig utan en stark organisation
Ett politiskt parti eller en rörelse som vill förändra samhället i grunden måste vila på en stark organisation. Vänsterpartiet kan inte i likhet med andra partier föra ut sin politik genom massmedier och påkostade kampanjer. Vi har helt enkelt inte tillgång till dessa forum. Vår största tillgång är vår organisation och vår organisation är våra medlemmar.
Framtidskommissionens genomgång visar att det finns stora brister i dagens partiorganisation. Studiearbetet är kraftigt eftersatt, medlemshanteringen fungerar dåligt och styrelsearbete och ledning brister på många håll. Orsakerna är många men kan sammanfattas med att ett fåtal medlemmar i partiet gör merparten av arbetet. Resultatet är att man är tvungen att prioritera hårt och då bortprioriteras det partiinterna organisatoriska arbetet till förmån för parlamentariskt arbete. Detta gäller i synnerhet i små kommuner där partiföreningarna har ett mera begränsat medlemsunderlag. Framtidens Vänsterparti måste ha lösningen på dessa, vardagsnära problem som de flesta medlemmar stöter på i sitt dagliga arbete.
Många upplever också att kontakten mellan partiets olika nivåer är bristfällig. Det påverkar förankring av politiska beslut, lansering av centrala kampanjer, lokal anpassning av centrala utspel, materialproduktion, personalvård med mera. Ett annat stort problem, ur demokratisk och trovärdighetssynpunkt, är kvinnors utrymme och position i Vänsterpartiet. Trots att mycket av partiets feministiska politik är idag integrerats en naturlig del av Vänsterpartiets politik, är kvinnors utrymme begränsat i jämförelse med mäns. T.ex. ställer färre kvinnor upp till s.k. “tunga” uppdrag och majoriteten av Vänsterpartiets kommunalråd är män. Det är förstås oacceptabelt när idéer, potential och viljan hos en betydande del av partiets medlemmar inte tas på allvar eller lyfts fram.
Allt detta har föranlett ett arbete med att dels kartlägga bristerna i partiorganisationen och dels ta fram rekommendationer på åtgärder. Våra rekommendationer berör såväl partistyrelsens roll som stärkandet av partiets ekonomi som utformningen av ett medvetet studiearbete för att skapa framtidens ledare inom Vänsterpartiet. Vår fokus ligger fast vid det faktum att en stark organisation är en grundförutsättning för att Vänsterpartiet ska bli en relevant politisk kraft i dagens samhälle.
Vad händer nu?
Det krävs en krismedvetenhet i Vänsterpartiet och det är viktigt att den nyvalda partistyrelsen går till handling och inte tillåter att slutrapporten förvandlas till en pappersprodukt beställd av den avgående partistyrelsen. Framtidskommissionens förhoppning är naturligtvis att nästa partistyrelse på allvar överväger att arbeta utifrån de rekommendationer som återfinns i vår slutrapport. Undantaget är naturligtvis de rekommendationer som på olika sätt innebär avsteg från beslut fattade av kongressen 5-8 januari 2012.
Vänsterpartiet behöver genomgå en rad förändringar för att kunna förvandlas från ett litet parti till en självklar referenspunkt i svensk politik. Framtidskommissionens samlade slutsats är att det inte längre är möjligt att ignorera de brister som vi ser i vårt parti. Det är nu eller aldrig för Vänsterpartiet .
Maria Chergui
Ida Gabrielsson
Mattias Håkansson
Thaher Pelaseyed
Vasiliki Tsouplaki
Björn Öberg
Helt riktigt skulle 6 timmars arbetsdag redan varit införd i vårt land. Det är ett kraftigt motstånd mot bara tanken från arbetsgivarhåll och hela borgerliga blocket.
Det är därför högst angeläget att ett förslag läggs där samtliga aspekter belyses.
Arbetsgivaren ser bara ökande kostnader – Vi måste kunna förklara att vi alla kan prestera lika mycket på 6 som på 8 timmar. Argumentet måste vara mindre förslitningsskador (lägre rehabkostnader), mindre stressrelaterad sjukfrånvaro (skattesänkare), lägre kostnad för dagis (ger en -knuff på skatten) mera tid för uppföljning av barns sociala och mentala utveckling, (också en skattesänkare)
Vi måste tänka färdigt hela omställningen och rada upp tunga argument, annars blir vi överkörda av imbesilla ekonomer.
Jag har sedan 70-talet konstaterat att 8×3=6×4. All produktion med kontinuerlig skiftgång, har oerhört lätt att sluka hela arbetslösheten i Sverige. Där har vi den allra största skattesänkaren.
Ett ytterligare + är givetvis att våra nyutexaminerade ungdomar snabbt kommer in i arbetslivet. Nu slukas stora resurser på ytterligare utbildningar, som inte alls är nödvändiga för individen, men som väljs för att de skall få tillgång till CSN, förutom meningsfull sysselsättning.
Jag tillhörde de lyckliga ingenjörer som hade jobb så snart jag blev ledig. Lumpen som avverkades under mild protest, försenade arbetsdebuten med ett helt år.
Jag har heller inte belastat arbetsförmedling eller fått ekonomiskt arbetslöshetsstöd mer än under de två månader som vi organiserade uppstart av egen verkstad efter en konkurs, i början av 80-talet.
Jag blir sorsen när jag ser hur det är ställt idag. Nyexaminerade får inte använda sina förvärvade kunskaper, utan de fördunklas i takt med att samhällsmotivationen sjunker.
Allt fler ser negativt på ett samhälle som utlovar en bra framtid, men inte klarar att ordna arbete åt alla. Många blir därför kriminella. Andra emigrerar till andra delar av världen, för att lyckan ser bättre ut där. Får de rätt är det bara att grattulera, men många hamnar i besvärligheter som kanske ändar deras unga liv.
Sverige klarar att hålla sig i teknisk framkant inom varje utvecklingssektor. Om inte vi själva varit värd för Nobelpriset, skulle ett antal ytterligare tillfallit svenskar.
Den svenska återhållsamheten är oftast taktfull, men inte när landets högsta ledning förstår att försvara våra possitioner i världen. Saab-personbilar skulle aldrig ha ringaktats på detta sätt i grannländerna Tyskland och Frankrike !
Denna skandal skall vi sparka hela borgerligheten på smalbenen för, tills de inte orkar upp för riksdagstrappan !
Jo jag kan jag med, – men likväl vill jag trycka på att Vänsterpartiet måste bygga bättre grund för våra uttalanden, så de inte liknar slagord i 1:a maj-demonstrationer.
Bättre tyngd i argumentationen !